och alla platser jag lämnar bakom mig.
Och orden nöts ner till skelettet.
Och skelettet pulvriseras.
Och ett fint damm av drömsekvenser löses upp i blodet.
Det här är allt du tänker på.
Det här är allt.
Du vill ha.
Du blundar. Du blundar ännu mer. Beethoven komponerade symfonier när han var döv. Han satt vid sitt piano med darrande fingrar, innesluten i fullkomlig ljudlöshet och skapade tonföljder han inte kunde höra. Man måste minnas det. Där, i den mörka materian, i mellanrummen, i bokstäverna som inte finns föds känslan. I enlighet med paradoxens natur blir den levande genom sin icke-existens.
Och skelettet pulvriseras.
Och ett fint damm av drömsekvenser löses upp i blodet.
Det här är allt du tänker på.
Det här är allt.
Du vill ha.
Du blundar. Du blundar ännu mer. Beethoven komponerade symfonier när han var döv. Han satt vid sitt piano med darrande fingrar, innesluten i fullkomlig ljudlöshet och skapade tonföljder han inte kunde höra. Man måste minnas det. Där, i den mörka materian, i mellanrummen, i bokstäverna som inte finns föds känslan. I enlighet med paradoxens natur blir den levande genom sin icke-existens.
Kommentarer
Postat av: Anonym
medans jag skriver in url'en så vet jag att det kommer stå OCH ALLA PLATSER JAG LÄMNAR BAKOM MIG högst upp som det alltid brukar göra, men jag kan ändå inte hålla mig borta.
Trackback
