och alla platser jag lämnar bakom mig.
Och orden nöts ner till skelettet.
Och skelettet pulvriseras.
Och ett fint damm av drömsekvenser löses upp i blodet.
Det här är allt du tänker på.
Det här är allt.
Du vill ha.
Du blundar. Du blundar ännu mer. Beethoven komponerade symfonier när han var döv. Han satt vid sitt piano med darrande fingrar, innesluten i fullkomlig ljudlöshet och skapade tonföljder han inte kunde höra. Man måste minnas det. Där, i den mörka materian, i mellanrummen, i bokstäverna som inte finns föds känslan. I enlighet med paradoxens natur blir den levande genom sin icke-existens.
Och skelettet pulvriseras.
Och ett fint damm av drömsekvenser löses upp i blodet.
Det här är allt du tänker på.
Det här är allt.
Du vill ha.
Du blundar. Du blundar ännu mer. Beethoven komponerade symfonier när han var döv. Han satt vid sitt piano med darrande fingrar, innesluten i fullkomlig ljudlöshet och skapade tonföljder han inte kunde höra. Man måste minnas det. Där, i den mörka materian, i mellanrummen, i bokstäverna som inte finns föds känslan. I enlighet med paradoxens natur blir den levande genom sin icke-existens.
swing life away osv
3,5 år sen förändrade den här mycket, mycket, för mycket
sitter fortfarande kvar
20.40
ni behöver inte titta in här varje dag. för det är inget roligt som händer ändå. jag orkar aldrig måla på nytt nagellack på mina naglar längre, jag orkar aldrig fixa håret längre och för det tredje så är jag sjuk. jag är likgiltigast på jorden när det gäller årets jul också.
blir aldrig nöjd och just nu suger allt.
jag har inget mer än mina tankar
.
jag är som finast när ingen ser på
ingen facebook.
